Igår fick jag ett samtal i panik. Jag svarade som vanligt -halla? Jag hör en panikslagen mansröst. Det är Karl. Han säger, nej han skriker. - Jag känner en mördare, en mördare! Jag. Känner. EN. MÖRDARE.
Sedan började han berätta en underlig historia om hur detta påstådda dråp gått till och vem det är som står åtalad samt hur han fått reda på detta. Denna historia är som sagt inte min att berätta därför tänker jag inte ge mig på det, fråga Karl. Men samtalet var mycket märkligt, han hade precis fått reda på detta och var smått i chock. Han tyckte att det var helt sjukt och jag tyckte inte alls att det var så sjukt. Jag förstod faktiskt inte va han eldade upp sig över. Man kan minst sagt säga att jag inte eldade med honom. Jag sa Jaha, ojdå, nämen, jisses, okej hej, om jag ska sammanfatta min del av samtalet. Till historien hör att jag tittade på Idol under tiden..
Det var inte förens senare det sjunk in. Det här är ju heeelt sjukt. Han känner en mördare, MÄNNISKAN KÄNNER EN MÖRDARE. Sinnes! Helt sinnes. Förstår ni inte? Han känner, KÄNNER, en mördare. Gör ni det? Vem gör det? Det här är Helt sjukt.
Nu eldas det, bra nog. /F
