Jag kom och tänka på en sak som jag ville dela med mig av. Utifall att du delar samma nojja som mig. Troligen inte. Men iallfall, here it goes..
Alltid när jag åker buss tittar jag på hur stopp skylten ser ut. Ibland är den röd och det står stop, eller stanna. Ibland är den gul och det står stannar. Det är det bästa, då känns det tryggt. Det är en gul, lungnande färg och det står stannar. Som i att den kommer att stanna. Det är säkert liksom. Det värsta är när det står Stop! i rött, med ett utropstecken efter. Det är som att man skriker STOP! i förtvivlan. Och så är färgen alamerande röd. Som i varning, den kommer kanske inte stanna. Det kan i vissa fall vara helt avgörande för hela dagen denna bussresa. Nojjan över denna stopp skylt. Den sätter som ett avtryck för hela dagen.. Blir det en gul-lugn-jag stannar-dag. Eller en röd-stop!-stanna-dag-
Så om ni ser mig sittandes där på bussen och oroligt tittar fram mot stopp skylten så vet ni vad jag tänker. Ni kan ju kanske säga något lungnande ord eller två. Kanske.
/F
0 kommentarer:
Skicka en kommentar