Julminne

Kom och tänka på julen, det är en bra högtid det där. Jag har ett särskilt minne från den här julen som jag måste dela med mig av..

Jag älskar lekar. Av de mesta sorter. Speciellt rollspel och sånt. Okej jag menar inget kinky nu så ni kan lägga ner den tanken på en gång..jag menar riktiga lekar. Men som alltid i min familj går det hela lite för långt. Nu i julas kom jag på att vi under julhelgen skulle leka en mördar-lek. Alla fick ett papper med ett namn på som man inte får visa för nån annan. Och den personen ska man nån gång under speltiden "döda"(man tar på personen och säger du är död), men ingen annan får se eller höra när man gör det. Och när man gjort det så får man den personens lapp och så forsätter det så tills det bara är en kvar som är vinnaren. När man blir dödad åker man alltså ut. Detta betyder alltså att man i princip aldrig kan va själv med någon för då finns risken att man blir dödad. Det hela skapar en väldig paranoid värld och pakter och fusk gror som ogräs..

Jag och Karl gick självklart in för leken något oerhört, men Karl tog det till en helt ny nivå. Ida skulle nämligen skämta och "döda" Kalle, så hon jagade upp honom själv på övervåningen, medan han skrek på hjälp att någon skulle komma upp så hon inte kunde döda honom så satt vi där nere och fnissade eftersom vi hade gjort en pakt och visste att ida bara skämtade. Det hela slutade med att Kalle låste in sig i sovrummet och Ida lessande och gick ner..Detta uppfattade dock inte Kalle som trodde att hon stog där ute och väntade och därför inte fann någon annan utväg än att klättra ut på taket och hoppa ner i snön!! Låt mig tillägga att vi har ett trevåningshus och det att var kanske högst en halvmeter snö ute med ett lager skare först. Det var länge sen jag skrattade så mycket som när han kom inpulsande i strumpor från baksidan och alla vi förstod vad han hade gjort. När mamma fick reda på vad som hänt avslutades självklart leken genast och jag blev skitsur för jag var på väg att vinna(det var jag visst)! Men det kallar jag att gå in för leken liksom. Jag undrar vad han tänkte när han stog där inne i rummet och kände paniken..måste.hoppa.måste.överleva, var det nått sånt? Haha jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Underbart julminne. Typisk Hemborgs jul.
/F