Jag känner kundernas ångest och hur pinsamt dom tycker det är när inte deras kort funkar, eller det är slut på pengar eller glömt koden osv. Jag handlar ju själv. Ibland. När mamma säger att jag måste..
Men jag ville bara säga det, att jag känner med er när det blir så, och det är lungt. Ni är inte ensamma. Och ni kan få prova dra kortet igen och säga "men det ska finnas pengar på kortet" hur många gånger ni vill om det känns bättre för er.
Alla utom du, du som alltiiid ska säga någon finurlig fräckis, så alla gubbar i kön börjar skratta och jag rodnar och inte vet vad jag ska säga. Du tränger in på mitt terretorium, på mitt jobb. Jag sitter i kassan, jag äger dig. Inte tvärtom.
Kunden har aldrig rätt vet du väl.. fan att du inte lär dig.
Idag slog du in fel kod, och jag tänkte yeees! Nu har jag han, nu kan jag äntligen få glänsa lite och påpeka att det är fel kod. Lite surt, ja lagomt surt sådär. Och visst lyckades det. Han blev lite nervös och fumlade med knapparna, gubbarna blev tysta och jag glänste. Över sjö och strand.
Tillslut fick han till det och han frågade "blev det rätt nu?" Jag som fortfarande satt och glänste tänkte mig inte för och svarade i ett svagt ögonblick "jaa, nu gick det!" Och dååå såg han sin chans.. Att ta revansch, Den jäveln.
Innan jag hade hunnit blinka och insett mitt oerhörda misstag hade han vänt sig mot gubbarna i kön och sagt "Jaaaa, nu gick det!!! sa flickan i höstacken" Och dom skrattade som aldrig förr, gubbarna. Och jag satt där, igen. Brandbilsröd och tänkte faaaaaaans jävla skit fan, jag gav den till honom!! Han hånlog mot mig stort och packade ihop sina varor för att gå och hänga en stund vid tipset. Okej 1-0 till dig. Men jag lär mig av mina misstag, you will never catch me off guard again!Never.
/F
0 kommentarer:
Skicka en kommentar