Önskar att Josefin inte saltade popcornen så jävla mycket.
Önskar att cougar town kunde börja igen.
Önskar att nån kunde ge mig receptet på subways cookies så jag kunde ge det till Ida.
Önskar att jag kunde leva utan killar.
Önskar att jag inte va så jävla tondöv.
Önskar att jag inte gillade whiskey.
Önskar att jag inte va så kräsen och att jag inte brydde mig om folk.
Önskar att jag skrattade sådär högt och härligt som vissa gör.
Önskar att jag kunde göra vissa saker ogjorda.
Önskar att jag inte sett ett enda Sons Of Anarchy avsnitt så jag kunde upptäcka dom på nytt.
Önskar att någon kunde säga bra jobbat till mig och inte va ironisk.
/F
söndagen den 22:e januari 2012
torsdagen den 13:e oktober 2011
skinny love
I sorg eller förvirring, det är då jag finner tröst i skrivandet. I bloggen, i gamla dagboken, i små låt-texter eller meninglösa filmcitat som jag sporadiskt kladdat ner i en gammal skolbok årtal sedan. Då får dom plötsligt mening, de där annars så tomma, rentav töntiga orden. Då får helt plötsligt det där kantiga fula hjärtat jag ritade i nian något sorts fint artistiskt djup.
Jag vet ju exakt vad jag kände då, men endå kan jag inte riktigt minnas förrän jag sitter där igen..eller här igen kanske jag ska säga. Med smärta, gråt och en skvätt förvirring i sinnet ser du allt klarare. Ska det inte vara tvärtom?
I vilket fall längtar jag tillbaks till den där grumliga ovissheten igen, då jag kan titta i den där gamla boken och skratta åt allt och säga "haha fyfan vilken tönt jag var".
/F
Jag vet ju exakt vad jag kände då, men endå kan jag inte riktigt minnas förrän jag sitter där igen..eller här igen kanske jag ska säga. Med smärta, gråt och en skvätt förvirring i sinnet ser du allt klarare. Ska det inte vara tvärtom?
I vilket fall längtar jag tillbaks till den där grumliga ovissheten igen, då jag kan titta i den där gamla boken och skratta åt allt och säga "haha fyfan vilken tönt jag var".
/F
torsdagen den 25:e augusti 2011
I kassan
När man sitter mycket i kassan så kan tiden lätt gå fort. Men ibland kan den också stå helt jävla still. Och för det mesta så går hela kassadelen på automatik, så när tiden går riktigt sakta brukar jag leka tetris med varorna. Försöka lägga varorna så att dom åker ner och blir en jämn fin linje och så att det ska rymmas så mycket som möjligt såklart.
/F
/F
tisdagen den 9:e augusti 2011
watdafuq
Som ni kanske märker är jag ledig idag, ligger fortfarande i sängen och klockan är snart halv två. Ligger och tänker på knasiga saker och mår gött. Jag gillar att va ledig.
Jag var upp en sväng och skulle bre en macka men upptäckte att vi inte hade något smör. Blev as sur på Andreas (som var hemma på lunch precis då) för jag äter aldrig mackor och när jag väl ska göra det så är de allllltiiiiid slut på smör.
Så då gick jag o la mig igen och här är jag.. Utan macka, Utan smör. Men lika glad för det, eftersom jag inte kan vara sur längre än några sekunder. De går typ inte. Känns bara onödigt och så blir jag glad igen. Detta vet Andresi och utnyttjar till max genom att i princip inte säga någonting tills jag blivit glad igen. Så nån minut senare pussas vi hejdå och jag skriker att han ska köpa smör på vägen hem och undrar vad vi ska äta och blablabla, precis som inget hänt..Men det är faktiskt ett problem jag har..för ibland vill man ju bara kunna vara sur ett tag..
Nu lät det som en spin-off på Norrlands guld reklamen och det var ju inte direkt menat, även om det lätt skulle funka, eftersom dom flesta tycker att norrlänningar är sura.
"Norrlands guld! När du bara vill vara ditt sura gamla jag för en stund". Den skulle jag lätt dricka iallafall. Bara sitta o smutta på en norrlands o sura på i nått hörn ett tag. Tväris.
/F
Jag var upp en sväng och skulle bre en macka men upptäckte att vi inte hade något smör. Blev as sur på Andreas (som var hemma på lunch precis då) för jag äter aldrig mackor och när jag väl ska göra det så är de allllltiiiiid slut på smör.
Så då gick jag o la mig igen och här är jag.. Utan macka, Utan smör. Men lika glad för det, eftersom jag inte kan vara sur längre än några sekunder. De går typ inte. Känns bara onödigt och så blir jag glad igen. Detta vet Andresi och utnyttjar till max genom att i princip inte säga någonting tills jag blivit glad igen. Så nån minut senare pussas vi hejdå och jag skriker att han ska köpa smör på vägen hem och undrar vad vi ska äta och blablabla, precis som inget hänt..Men det är faktiskt ett problem jag har..för ibland vill man ju bara kunna vara sur ett tag..
Nu lät det som en spin-off på Norrlands guld reklamen och det var ju inte direkt menat, även om det lätt skulle funka, eftersom dom flesta tycker att norrlänningar är sura.
"Norrlands guld! När du bara vill vara ditt sura gamla jag för en stund". Den skulle jag lätt dricka iallafall. Bara sitta o smutta på en norrlands o sura på i nått hörn ett tag. Tväris.
/F
Winning
Tänk om choklad och annat gött, typ godis, kunde ha kort hållbarhet, att de håller i kanske en/två månader från att de tillverkas. Fasen va färskt och gott allt skulle vara då! Och det skulle även vara nyttigare eftersom de inte behövs lika mycket konserveringsmedel osv.. MEN FRAMFÖR ALLT skulle man kunna ha ursäkten "Vi måste äta upp den här chokladen ikväll eller imorgon för den går ut om två dagar" Så jävla bra. Inga skuld känslor, inget velande. Bara ren oundviklig fakta.
Win win!!!
/F
Win win!!!
/F
onsdagen den 20:e juli 2011
Ibland
VARFÖR säger en del kunder Hejdå redan i kassan när dom står rakt framför mig, för att sen inse att dom ska stå och packa i sina varor alldeles brevid i några minuter till..Det blir SÅÅÅ STELT. Självklart kommer det ingen efteråt så det blir extra tyst och stelt. VARFÖR, varför, varför!
/F
/F
tisdagen den 19:e juli 2011
fredagen den 12:e november 2010
goth frida
Jag har mer tid att hänga här än jag någonsin haft. Och mindre lust än jag någonsin haft. Jag är sjuk. (varför känns det som vartannat inlägg börjar med dom orden).
Jag har körtelfeber. För er som inte vet så är det är en långdragen och mycket ondskefull sjukdom. Ni förstår det finns inget botemedel. Förutom vila. Det kan ta månader. Ingen vet. Bara detta finner jag olidligt..
Men det värsta med denna sjukdom är inte febern eller de nattliga svett attackerna eller dom extrema muskel smärtorna eller att alla körtlar svällt upp till storleken av ett Jona Gold äpple. Eller det faktum att jag fått leverskador och mår så illa att jag inte kan äta.
Inget av det tidigare nämda är det värsta med denna sjukdom. Utan det är TIDEN. Tiden jag ligger här. Dag ut och dag in. Väntar på att bli bättre, orkar inget göra, kan inget göra. Det enda jag kan göra är att tänka, fundera, grubbla. Förstår ni inte?! Den här sjukdomen kommer ge mig en depression. Den bryter ner dig..så att du inget annat kan göra än att tänka! Tänka på allt du gjort fel i ditt liv, allt du ångrar, allt du skulle gjort och allt du aldrig kommer få göra. Man får tid att tänka tillbaka på en svunnen tid då livet inte kom med ett frågetecken efter sig utan snarare ett utropstecken. Den får dig att tänka på det där du inte borde tänka på och den släcker dina drömmar en efter en. Den här sjukdomen måste ska ha någon inblandning i den ökande självmords statistiken. With out a doubt!
Och om man då försöker se framåt, man försöker va positiv, man tänker hey, jag kommer ju bli frisk! Det här är ju bara nonsens! Då har sjukdomen gillrat upp en slags vägg där med. Genom att man inte har en aning om när man blir frisk igen, det kan ta flera månader hör man ekande i huvudet. Månader. Klarar jag det? Jag kan nästan höra sjukdomens elaka skratt ibland. Som att den vunnit. Och jag erkänner. DU har vunnit över mig! Och du har tagit någonting från mig. Du har tagit min livsglädje.Jävla skit.
/F
Jag har körtelfeber. För er som inte vet så är det är en långdragen och mycket ondskefull sjukdom. Ni förstår det finns inget botemedel. Förutom vila. Det kan ta månader. Ingen vet. Bara detta finner jag olidligt..
Men det värsta med denna sjukdom är inte febern eller de nattliga svett attackerna eller dom extrema muskel smärtorna eller att alla körtlar svällt upp till storleken av ett Jona Gold äpple. Eller det faktum att jag fått leverskador och mår så illa att jag inte kan äta.
Inget av det tidigare nämda är det värsta med denna sjukdom. Utan det är TIDEN. Tiden jag ligger här. Dag ut och dag in. Väntar på att bli bättre, orkar inget göra, kan inget göra. Det enda jag kan göra är att tänka, fundera, grubbla. Förstår ni inte?! Den här sjukdomen kommer ge mig en depression. Den bryter ner dig..så att du inget annat kan göra än att tänka! Tänka på allt du gjort fel i ditt liv, allt du ångrar, allt du skulle gjort och allt du aldrig kommer få göra. Man får tid att tänka tillbaka på en svunnen tid då livet inte kom med ett frågetecken efter sig utan snarare ett utropstecken. Den får dig att tänka på det där du inte borde tänka på och den släcker dina drömmar en efter en. Den här sjukdomen måste ska ha någon inblandning i den ökande självmords statistiken. With out a doubt!
Och om man då försöker se framåt, man försöker va positiv, man tänker hey, jag kommer ju bli frisk! Det här är ju bara nonsens! Då har sjukdomen gillrat upp en slags vägg där med. Genom att man inte har en aning om när man blir frisk igen, det kan ta flera månader hör man ekande i huvudet. Månader. Klarar jag det? Jag kan nästan höra sjukdomens elaka skratt ibland. Som att den vunnit. Och jag erkänner. DU har vunnit över mig! Och du har tagit någonting från mig. Du har tagit min livsglädje.Jävla skit.
/F
måndagen den 17:e maj 2010
Lite halv rolig sak. Ska kanske börja blogga igen! Från mobilen blev det ju en helt annan sak! Men jag ska se hur lång tid det tar innan någon äns märker att jag gjort ett nytt inlägg. Det blir helt avgörande. Om jag får en kommentar om en månad " vad kul att du ska börja igen" såå säger det ju sig ganska självt att "det blir inge av" som även är Bettans bästa nobb replik på krogen.
Over n out
/f
Over n out
/f
tisdagen den 16:e februari 2010
Tillsvidare.
Det finns ingen ork för att skriva längre. Det känns som jag tappat det, det där ni vet..eller så är det så att jag aldrig haft det överhuvudtaget. Det har hänt en hel del sen sist, en hel uppsjö av rent historiska händelser faktiskt. Så jag kan inte skylla på det, utan det måste ska va min förmåga att berätta om det som försvunnit. Eller jag har insett att jag aldrig riktigt haft det rättare sagt.
Det är mycket möjligt att det är pasé att ha blogg nu. Det är 2009 med blogg, kanske 2008 till och med. Vad vet jag, men lite så känns det. I alla fall den typ av blogg som jag innehaver, den pinsamma sorten. Den bekräftelse sökande "va smart och rolig samtidigt som man berättar om sin dag utan några bilder eller andra personer i bloggen sorten". Jag sitter här och skäms. Tvi mig. Och tvi dig för att du låtit mig hållas. Ja tvi oss. Bättre kan vi.
Jag tänker bara på Björn Erikssons självklara kommentar angående bloggar;"känner du ett behov av att berätta hur din dag varit kan du skriva ner det på ett papper!" Spik! Kände jag då.
Och med dessa ord känner jag att jag kan avsluta det här. Jag känner mig färdig här, håller ni inte med? Men bara för det vill jag inte att ni ska lägga ner era. För jag vill ju fortfarande läsa dom. De är ju fortfarande intressanta och fulla av bilder, liv och humor. Alla de saker som inte längre existerar här. Detta är inte nödvändigtvis slutet, man ska aldrig säga aldrig sägs det ju. Men tillsvidare säger jag byebye hejdå auf wiedersehen!
over n out
/F
Det är mycket möjligt att det är pasé att ha blogg nu. Det är 2009 med blogg, kanske 2008 till och med. Vad vet jag, men lite så känns det. I alla fall den typ av blogg som jag innehaver, den pinsamma sorten. Den bekräftelse sökande "va smart och rolig samtidigt som man berättar om sin dag utan några bilder eller andra personer i bloggen sorten". Jag sitter här och skäms. Tvi mig. Och tvi dig för att du låtit mig hållas. Ja tvi oss. Bättre kan vi.
Jag tänker bara på Björn Erikssons självklara kommentar angående bloggar;"känner du ett behov av att berätta hur din dag varit kan du skriva ner det på ett papper!" Spik! Kände jag då.
Och med dessa ord känner jag att jag kan avsluta det här. Jag känner mig färdig här, håller ni inte med? Men bara för det vill jag inte att ni ska lägga ner era. För jag vill ju fortfarande läsa dom. De är ju fortfarande intressanta och fulla av bilder, liv och humor. Alla de saker som inte längre existerar här. Detta är inte nödvändigtvis slutet, man ska aldrig säga aldrig sägs det ju. Men tillsvidare säger jag byebye hejdå auf wiedersehen!
over n out
/F
torsdagen den 10:e september 2009
Galet
Igår fick jag ett samtal i panik. Jag svarade som vanligt -halla? Jag hör en panikslagen mansröst. Det är Karl. Han säger, nej han skriker. - Jag känner en mördare, en mördare! Jag. Känner. EN. MÖRDARE.
Sedan började han berätta en underlig historia om hur detta påstådda dråp gått till och vem det är som står åtalad samt hur han fått reda på detta. Denna historia är som sagt inte min att berätta därför tänker jag inte ge mig på det, fråga Karl. Men samtalet var mycket märkligt, han hade precis fått reda på detta och var smått i chock. Han tyckte att det var helt sjukt och jag tyckte inte alls att det var så sjukt. Jag förstod faktiskt inte va han eldade upp sig över. Man kan minst sagt säga att jag inte eldade med honom. Jag sa Jaha, ojdå, nämen, jisses, okej hej, om jag ska sammanfatta min del av samtalet. Till historien hör att jag tittade på Idol under tiden..
Det var inte förens senare det sjunk in. Det här är ju heeelt sjukt. Han känner en mördare, MÄNNISKAN KÄNNER EN MÖRDARE. Sinnes! Helt sinnes. Förstår ni inte? Han känner, KÄNNER, en mördare. Gör ni det? Vem gör det? Det här är Helt sjukt.
Nu eldas det, bra nog. /F
Sedan började han berätta en underlig historia om hur detta påstådda dråp gått till och vem det är som står åtalad samt hur han fått reda på detta. Denna historia är som sagt inte min att berätta därför tänker jag inte ge mig på det, fråga Karl. Men samtalet var mycket märkligt, han hade precis fått reda på detta och var smått i chock. Han tyckte att det var helt sjukt och jag tyckte inte alls att det var så sjukt. Jag förstod faktiskt inte va han eldade upp sig över. Man kan minst sagt säga att jag inte eldade med honom. Jag sa Jaha, ojdå, nämen, jisses, okej hej, om jag ska sammanfatta min del av samtalet. Till historien hör att jag tittade på Idol under tiden..
Det var inte förens senare det sjunk in. Det här är ju heeelt sjukt. Han känner en mördare, MÄNNISKAN KÄNNER EN MÖRDARE. Sinnes! Helt sinnes. Förstår ni inte? Han känner, KÄNNER, en mördare. Gör ni det? Vem gör det? Det här är Helt sjukt.
Nu eldas det, bra nog. /F
onsdagen den 12:e augusti 2009
Längst fram i bussen
Jag kom och tänka på en sak som jag ville dela med mig av. Utifall att du delar samma nojja som mig. Troligen inte. Men iallfall, here it goes..
Alltid när jag åker buss tittar jag på hur stopp skylten ser ut. Ibland är den röd och det står stop, eller stanna. Ibland är den gul och det står stannar. Det är det bästa, då känns det tryggt. Det är en gul, lungnande färg och det står stannar. Som i att den kommer att stanna. Det är säkert liksom. Det värsta är när det står Stop! i rött, med ett utropstecken efter. Det är som att man skriker STOP! i förtvivlan. Och så är färgen alamerande röd. Som i varning, den kommer kanske inte stanna. Det kan i vissa fall vara helt avgörande för hela dagen denna bussresa. Nojjan över denna stopp skylt. Den sätter som ett avtryck för hela dagen.. Blir det en gul-lugn-jag stannar-dag. Eller en röd-stop!-stanna-dag-
Så om ni ser mig sittandes där på bussen och oroligt tittar fram mot stopp skylten så vet ni vad jag tänker. Ni kan ju kanske säga något lungnande ord eller två. Kanske.
/F
Alltid när jag åker buss tittar jag på hur stopp skylten ser ut. Ibland är den röd och det står stop, eller stanna. Ibland är den gul och det står stannar. Det är det bästa, då känns det tryggt. Det är en gul, lungnande färg och det står stannar. Som i att den kommer att stanna. Det är säkert liksom. Det värsta är när det står Stop! i rött, med ett utropstecken efter. Det är som att man skriker STOP! i förtvivlan. Och så är färgen alamerande röd. Som i varning, den kommer kanske inte stanna. Det kan i vissa fall vara helt avgörande för hela dagen denna bussresa. Nojjan över denna stopp skylt. Den sätter som ett avtryck för hela dagen.. Blir det en gul-lugn-jag stannar-dag. Eller en röd-stop!-stanna-dag-
Så om ni ser mig sittandes där på bussen och oroligt tittar fram mot stopp skylten så vet ni vad jag tänker. Ni kan ju kanske säga något lungnande ord eller två. Kanske.
/F
Sommar
Lyssnar igenom lite sommarpratare på P1. Försöker få tankarna på annat.. Mycket intressant att höra andra berättelser och deras val av musik till detta. Finns inget bättre än att få komma in i någon annans värld ett tag, höra deras tankar och berättelser osv. Speciellt när det är smarta och roliga människor. Igår lyssnade jag på Alex Schulman och Filip o Fredrik. Tre av mina absoluta favoriter. Nu har jag precis lyssnat klart på Robyn Carlsson, Dolph Lundgren och Peter "poker" Wallenberg.
Jag rekommenderar att ni gör det samma, finns hundratals olika sommarpratare genom åren. Gå in på SR.se/sommar
/F
Jag rekommenderar att ni gör det samma, finns hundratals olika sommarpratare genom åren. Gå in på SR.se/sommar
/F
Det ofattbara
Nu när jag lugnat mig lite kan jag väl kort berätta om min dag? Jag vaknar av att jag landar nere på golvet. Min säng har alltså gått sönder. Båda benen på vänster sida lossnade samtidigt(?!)och jag flyger alltså ner på golvet. Livrädd och halvt medvetslös försöker jag få grepp om situationen. Jag letar febrilt efter lampan och tittar på klockan, den är kvart över fem. Jag blir sjukt arg. Jag har inget bra morgon humör, speciellt när jag vet att jag ska upp och jobba om två timmar. När jag äntligen lugnat ner mig tittar jag ner på golvet och ser att min säng inte alls landat på golvet..den har nämligen landat på min bärbara dator. Min älskade sony vaio. Ligger där. Under sängen. Död.- Jag skriker högt och länge. NEEEEEEEEEJ!!
Jag slänger mig mot den och gör flera återupplivningsförsök. Lönlöst. Vad som sker dom kommande tio omtumlande minuterna är svårt att förklara. Jag befinner mig i något slags chock tillstånd. Jag vaknar av väckarklockan kl 07.00. Jag känner mig mycket illa till mods, jag förstår inte först varför. Sedan minns jag..jag hoppas djupgående att allt är en dröm. Fram tills jag inser att det inte är det. Det är ingen dröm. För där ligger den..på golvet. Kall och grå.
Jag gråter i tystnad fram tills dess att jag måste springa till jobbet. Funderade länge på att ringa och sjukanmäla mig, ett dödsfall inom familjen bör rättfärdiga minst en veckas ledighet. Till att bearbeta och sörja. Men jag biter ihop. Jag lämnar dock persiennerna nere när jag går, det är alldeles mörkt i lägenheten. Jag tänker att det är min version av att hissa flaggan på halvstång. Eftersom jag inte har någon flaggstång. Jag sätter på min walkman och första låten som spelas är "how to save a life" med The Fray. Jag gråter lite till. Skickar ett förtvivlat sms till Karl och frågar om det på något sätt går att rädda honom. En organ transplantaion, vad som helst. Jag får inget svar. Karl ringer senare under dagen. Samtalet går såhär:
Frida- halla
Karl- jag känner mig som en polis
Frida- vadå?
Karl- som en polis, som ringer om dåliga besked
Frida- sluta
Karl- jag vet inte vad jag ska säga, jag är ledsen
Frida- sluta, säg att det ska bli bra
Karl- det kan jag tyvärr inte
Frida- ...jag måste spy
Jag kommer för evigt minnas den 12 augusti som en av de mörkaste dagarna i mitt liv.
/F
Jag slänger mig mot den och gör flera återupplivningsförsök. Lönlöst. Vad som sker dom kommande tio omtumlande minuterna är svårt att förklara. Jag befinner mig i något slags chock tillstånd. Jag vaknar av väckarklockan kl 07.00. Jag känner mig mycket illa till mods, jag förstår inte först varför. Sedan minns jag..jag hoppas djupgående att allt är en dröm. Fram tills jag inser att det inte är det. Det är ingen dröm. För där ligger den..på golvet. Kall och grå.
Jag gråter i tystnad fram tills dess att jag måste springa till jobbet. Funderade länge på att ringa och sjukanmäla mig, ett dödsfall inom familjen bör rättfärdiga minst en veckas ledighet. Till att bearbeta och sörja. Men jag biter ihop. Jag lämnar dock persiennerna nere när jag går, det är alldeles mörkt i lägenheten. Jag tänker att det är min version av att hissa flaggan på halvstång. Eftersom jag inte har någon flaggstång. Jag sätter på min walkman och första låten som spelas är "how to save a life" med The Fray. Jag gråter lite till. Skickar ett förtvivlat sms till Karl och frågar om det på något sätt går att rädda honom. En organ transplantaion, vad som helst. Jag får inget svar. Karl ringer senare under dagen. Samtalet går såhär:
Frida- halla
Karl- jag känner mig som en polis
Frida- vadå?
Karl- som en polis, som ringer om dåliga besked
Frida- sluta
Karl- jag vet inte vad jag ska säga, jag är ledsen
Frida- sluta, säg att det ska bli bra
Karl- det kan jag tyvärr inte
Frida- ...jag måste spy
Jag kommer för evigt minnas den 12 augusti som en av de mörkaste dagarna i mitt liv.
/F
söndagen den 3:e maj 2009
Allt på en gång
Jag vill åka till ett varmare land. Jag saknar Emme-li. Jag vill få klart i min lägenhet. Jag vill ha ett nytt jobb. Jag vill resa iväg länge. Jag vill kunna utöva magi. Jag vill inte va en mugglare. Jag vill va 14 år igen. Jag saknar mina storasyskon. Jag vill inte ha en spindel i min säng. Jag vill inte dricka alkohol mer. Jag saknar vemdalen. Jag vill dricka alkohol. Jag vill inte vara töntig. Jag vill ha tillbaka ceasar. Jag vill ha sommar. Jag vill bli smal. Jag vill fixa mina tänder. Jag saknar skolan. Jag saknar min moped. Jag vill ta körkort. Jag vill ha en bil. Jag vill åka på roadtrip. Jag vill inte jobba. Jag vill va rik. Jag vill va kär. Jag vill bli moster. Jag vill flytta. Jag vill träffa nya människor. Jag saknar Maria. Jag vill va smart. Jag vill hitta min nisch. Jag vill va snygg. Jag vill åka till flykälen. Jag vill kunna prata 10 olika språk. Jag vill gå på college. Jag vill inte släktforska. Jag hatar mygg. Jag vill inte fylla 20. Jag älskar min familj. Jag älskar mina vänner. Jag älskar mitt liv. Jag hatar mitt liv.
Ja det är ungefär vad jag tänker på nu. Ungefär vad jag skulle skrivit om dom nästa hundra gångerna. Så nu har jag det avklarat.
/F
Ja det är ungefär vad jag tänker på nu. Ungefär vad jag skulle skrivit om dom nästa hundra gångerna. Så nu har jag det avklarat.
/F
tisdagen den 21:e april 2009
Milly
Idag har vi firat Elin. Sisådär en och en halv vecka försent. Men bättre sent än aldrig right? Det är för övrigt mitt livs motto. För er som inte visste det. Tror faktiskt jag ska tatuera in det, Hela mitt liv stämmer ju in i frasen "bättre sent än aldrig".
Iallafall åt vi god mat hos Anja och mini firade Elin med lite presenter. Jag vill tro att hon blev glad. Alexandra var även där med hennes lilla Milly, jag tycker hon ska heta det iallafall. Världens sötaste unge. Hon är två veckor gammal på torsdag och jag ville bara kidnappa henne. Så jävla söt. Jag är sjukt glad över detta nya liv som kommit in i vårt gäng. Jag blir glad bara av att tänka på det. Ungen kommer inte leva utan kärlek vill jag lova.
Nu är jag på humör.
/F
Iallafall åt vi god mat hos Anja och mini firade Elin med lite presenter. Jag vill tro att hon blev glad. Alexandra var även där med hennes lilla Milly, jag tycker hon ska heta det iallafall. Världens sötaste unge. Hon är två veckor gammal på torsdag och jag ville bara kidnappa henne. Så jävla söt. Jag är sjukt glad över detta nya liv som kommit in i vårt gäng. Jag blir glad bara av att tänka på det. Ungen kommer inte leva utan kärlek vill jag lova.
Nu är jag på humör.
/F
humör
Jag är inte på humör. Kan man äns säga så? Jag är inte på humör? Man har väl för fan alltid ett humör, antingen är man glad eller ledsen eller arg eller besviken eller trött eller nervös eller så är man tydligen bara inte på humör?! Värsta jag hört, Eller hur? Vilket jävla påhitt egentligen. Fan vad det stör mig! Så kan man väl för fan inte säga. Usch. Jag är inte på humör. Vidrigt. Bara därför ska jag säga det hela tiden. Det verkar ju vara svaret på allt.
Som ni märker är jag inte på humör idag.
/F
Som ni märker är jag inte på humör idag.
/F
torsdagen den 2:e april 2009
April April
Inte ett enda april skämt fick jag igår. Riktigt dystert..jag som trodde att jag hade liiite humor runt omkring mig i varje fall. Men icke.
Det var dock lite roligt när Josefin på morgonen skulle läsa tidningen (lilla öp) haha. Dom hade naturligtvis gjort en hel sida stort aprilskämt om att sommarlovet i norrland skulle bli inställt för att barnen va så dåliga i skolan och det va så dåligt väder här uppe så dom missade ju ändå ingenting. Haha! Självklart gick hon på detta som den godtrogna person hon är, och eftersom hon var oviss om att det var 1 april. Hon blev så otroligt arg och upprörd att hon knölade ihop hela tidningen och kastade den i backen. Sen började hon gråta. Hahaha!! Sen förklarade Mamma och Pappa att det bara var ett skämt, men hon skrattade inte. Hon sparkade på tidningen och bad Hugo att äta upp den. Det var ett mycket dålig skämt sa hon senare.
Jag tyckte att det var underbart. Genialt.
/F
Det var dock lite roligt när Josefin på morgonen skulle läsa tidningen (lilla öp) haha. Dom hade naturligtvis gjort en hel sida stort aprilskämt om att sommarlovet i norrland skulle bli inställt för att barnen va så dåliga i skolan och det va så dåligt väder här uppe så dom missade ju ändå ingenting. Haha! Självklart gick hon på detta som den godtrogna person hon är, och eftersom hon var oviss om att det var 1 april. Hon blev så otroligt arg och upprörd att hon knölade ihop hela tidningen och kastade den i backen. Sen började hon gråta. Hahaha!! Sen förklarade Mamma och Pappa att det bara var ett skämt, men hon skrattade inte. Hon sparkade på tidningen och bad Hugo att äta upp den. Det var ett mycket dålig skämt sa hon senare.
Jag tyckte att det var underbart. Genialt.
/F
söndagen den 29:e mars 2009
Det stora äventyret
Wild Kids är så oerhört bra, det har allt. Allt! Jag önskar att jag va tio år igen så att jag kunde få va med. Dom verkar ha så jävla roligt, det där va min dröm när jag va liten. Att få va med om nått sånt, det är väl alla barns dröm. Skulle jag vilja tro.
Helt underbart program! Det är som den roligare yngre versionen av Robinson. Typ. De visar sån enorm lag anda. Det är helt sjukt. Heeeelt sjukt. Jag och mamma grinade när vi såg sista avsnittet. Rörd till tårar av deras vinster och förluster.
Till tårar. Inte ofta det händer vill jag lova..
Jag hejar på Lejonen. Dom är utan tvekan det bästa laget. Man kan inte annat än att älska Angus, skönaste killen ever.
/F
Helt underbart program! Det är som den roligare yngre versionen av Robinson. Typ. De visar sån enorm lag anda. Det är helt sjukt. Heeeelt sjukt. Jag och mamma grinade när vi såg sista avsnittet. Rörd till tårar av deras vinster och förluster.
Till tårar. Inte ofta det händer vill jag lova..
Jag hejar på Lejonen. Dom är utan tvekan det bästa laget. Man kan inte annat än att älska Angus, skönaste killen ever.
/F
fredagen den 27:e mars 2009
Oracular spectacular
Jag just läst Harry potter och dödsrelikerna igen..Med andra ord har jag gått i dvala. Därav det dåliga bloggandet. Det är ingen mening att försöka prata eller hitta på nått med mig under denna period, wallah jag svär..som Karl skulle sagt. Dom flesta vet detta och låter mig va, men ibland öppnar Josefin dörren till mitt rum och frågar; klar snart? Så jag kan fråga en sak? Var på jag tittar argt på henne pekar med en osynlig trollstav och skriker crucio! eller muffliato! och hon stänger dörren. Ibland svarar jag; 7 kapitel kvar och försöker väsa medan jag säger det så det ska låta som jag är en ormviskare precis som Harry. Då stänger hon också bara dörren. Jag går ut från mitt rum för att äta dock, försöker vara social men tänker bara på nästa steg i planen för att utplåna alla horrokruxer och samla alla dödsreliker. Kommer på mig själv med att säga accio ketchup! vid matbordet och alla har vid det här laget förstått vad det betyder och räcker mig ketchupen..Ibland skickar josefin den även i en svävande rörelse så det ska se ut som den kommer av sig själv i luften. Det tycker jag om.
Och igår hade jag och Karl en liten session igen då vi pratade om allt vi inte förstod och undrade över, vi funderade och klurade, gjorde tester om vilket hus på hogwarts vi skulle hamna i(jag hamnade i gryffindor, han i ravenclaw), slog till sist upp det i HP lexikonet (ooja självklart det finns ett sådant)och även fast vi redan läst den ett antal gånger, låtsats vi bli förvånade när vi får reda på svaren och Säger ahh, och jaaahaa, högt för oss själva. Det var en bra kväll.
/F
Och igår hade jag och Karl en liten session igen då vi pratade om allt vi inte förstod och undrade över, vi funderade och klurade, gjorde tester om vilket hus på hogwarts vi skulle hamna i(jag hamnade i gryffindor, han i ravenclaw), slog till sist upp det i HP lexikonet (ooja självklart det finns ett sådant)och även fast vi redan läst den ett antal gånger, låtsats vi bli förvånade när vi får reda på svaren och Säger ahh, och jaaahaa, högt för oss själva. Det var en bra kväll.
/F
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)